Parningstid.
Inte så ofta jag sätter ord på hur jag resonerar runt mina bilder, men idag känner jag för det och specifikt på denna. Har upptäckt att grodor inte är så petiga med vem och hur dom parar sig, huvudsaken att dom hittar nån som vill är det lugnt. Vara flera verkar inte bekymra dom det minsta bara man får plats nånstans.
Det tog en bra stund innan jag lyckades få fram det harmoniska i nåt som kan se ganska groteskt, onaturligt, slemmigt & äckligt ut. Ju mer jag tittar på den desto mer tycker jag om bilden, kanske just för att det är så äckligt i många människors ögon men trots det går att göra så skirt, blekt & vackert.
Har länge funderat vilket foto jag ska välja till en större framkallning där jag ska få testa ett nytt, tjockare lite finare papper. Denna får det bli! För att sedan ramas in med en svart passepartout och en enkel men snygg ram. Ska försöka komma ihåg att berätta senare hur det blev:)
