Fotograf Jessica Lindgren

Det är exakt det jag gör just nu.

Den väg som är rätt för dig, behöver inte nödvändigtvis vara rätt väg för mig.

“Hur länge har du tänkt dröja med att följa den väg du menar är den rätta?”  Epiktetos

…ser jag helt enkelt inte skogen för alla träd.

Mot ljuset

Rädslan försvann

Mörkret tappade sin makt

Jag vet, jag är trygg

Nu är planeringen i full gång, den snurrar runt i skallen Tror att det är läge att jag försöker skissa ned bilderna som jag vill ha gjorda. Ibland planerar jag mycket för att kunna skapa den känslan jag är ute efter när jag gör bilder och andra ggr går jag helt enkelt på känslan och arbetar utifrån de förutsättningar som finns. Ibland går det inte ens att planera…många gånger ser slutresultatet inte alls ut som skissen utan lite bättre, he he

Nu ska jag visualisera i stora drag för att sedan slappna av och övergå till känslan jag har och tilliten till mina egna ögon då det väl gäller.

Ett par fikon, inte riktigt mogna men väldigt vackra ändå, jag kan verkligen konsten att grotta in mig i detaljer ibland, som med dessa, det mjuka skalet och de små, små kärnorna. Tittat på dem länge och väl… Nu ska jag övergå till annat tittande, Inglourious Basterds står på tur. En film som legat här och väntat på mig på tok för länge nu. Men först en varm dusch innan jag gottar in mig

Av en tillfällighet började jag kika igenom lite äldre externa diskar med bilder. Har fått mig lite goda fniss! Hur tänkte jag när jag gjorde bilder då? Tänkte jag alls? He he!

Hur som helst är det härligt att se att det skett en utveckling och fortfarande gör. Här kommer iaf en bild från arkivet, en bild från då… En av de få fotografierna jag kunde förmå mig att visa offentligt

Självklart förändras hela tiden mina krav och tankar runt mina egna bilder. Det som var bra då är inte bra idag och den känslan hoppas jag håller i sig för det är en viktig bit att kritiskt granska och titta på mitt egna arbete. Att inte bli nöjd… Att vilja förbättra och förändra. Men oavsett vad som kommit ut från minneskortet är känslan och glädjen inför att få skapa fortfarande lika stor.

Alltid redo, smygandes i kulissen, beredd att ta kroppen och själen i besittning så fort chansen dyker upp.

Så skör, så lätt på fall.

Försöker att beta av all redigering och sånt småfix som jag bestämt mig för men hur jag än bär mig åt kommer det alltid in fler bilder i arkivet… Men vad gör det egentligen? Lyxproblem, bilder är ju skoj;)

Jag begav mig ut en liten stund tidigare ikväll då solens strålar inte var lika hårda och värmen inte lika påtaglig. Det blev en stund med starka känslor och en tur som ingav hopp på det högst personliga planet…

Sitter med sån beslutsångest inför vilka bilder jag ska välja, digital portfolio har jag ju här på sidan men så kände jag att jag faktiskt vill ha en “riktig”, en som går ta på och bläddra i. Så nu är den på väg hem med posten, svart i A3 format. Rymmer 40 st bilder! Kommer att bli kanon det bara jag lyckas att tämja osäkerheten inför vilka bilder som ska in på labb. Fylla på den digitala vill jag också för den delen göra… men allt har sin tid…

Men å andra sidan är det ju bara papper, känns det fel då bilden kommer är det ju bara att inte stoppa in den… eller?  Har Du några smarta tips på hur man “ska” gå till väga? Finns det några skrivna eller för den delen oskrivna regler?

En bild som jag tror jag bestämt mig för är denna på “Baby Bus” som jag hade äran att föreviga i sommar. Men nog ska jag säkert hinna ändra mig igen;)