Fotograf Jessica Lindgren

Den väg som är rätt för dig, behöver inte nödvändigtvis vara rätt väg för mig.

En natt i Juli, jag gick själv men du gjorde mig sällskap.

Låt aldrig mina ögon tröttna… Jag vill se, jag vill studera.

Jag vill iaktta ljuset & linjerna.  Intensivt och länge.

“Hur länge har du tänkt dröja med att följa den väg du menar är den rätta?”  Epiktetos

Det är kanske inte så nödvändigt att jämt veta vart vägen slutar,
gör nog inte så mkt att ibland komma lite vilse heller…

Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär, och säga:
“Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid”

Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig

Text: Lars Winnerbäck – Du hade tid (öppnas i Spotify)

Äntligen har min blogg kommit tillbaka! Den har varit försvunnen hela dagen och jag har ingen aning vart, det som ändå känts tryckt är att jag inte pillat nånstans för att den skulle försvinna, det skötte den så fint själv

Jag tror faktiskt att detta är mitt första bildlösa inlägg, förhoppningsvis det sista… eller nä, jag ändrar mig nog, känns ju jättetokigt att vara utan bild! (Latmasken kom och tog mig enda tills jag insåg att jag kommer åt bildfilerna även från sängen)

Nu är bilden på plats och jag redo för ett litet möte med John Blund, gonatt!

Jag försöker ta några i taget, bilder alltså, sortera, märka upp ordentligt och lägga väldigt strukturerat, ett evighetsprojekt som aldrig kommer att ta slut. Känns tryggt.

Denna är en av alla kobilder jag tror att jag inte visat i bloggen tidigare.

En till bild från igår, idag har jag hållit mig inne och försökt att mota bort förkylningen som är på väg att stiga på. Det är säker fler med oss som känner sig krassliga…

Ett tips är att passa på att se Läckberg x 2. Både Stenhuggaren och Olycksfågeln går att se ett tag till på SVT Play.

En kylslagen dag och jag bara myser! Tycker inte om kylan men älskar skönheten som kommer med den, så jag trotsade den och begav mig ut en sväng Resten av dagen ska jag tillbringa inomhus, kolla på lite koder till mitt nya lilla projekt, inlindad i lite filtar och med en stor kaffekopp!

Inte bara vackert, grått och dimmigt… Det var även jävligt slippriga stenar

Ungefär så som jag känner mig idag, trasig och i behov av liten uppfräschning. Migränen tog mig med storm, nu har jag iaf fått lite i magen och återvänt tillbaka i sängen, imorrn är en ny dag:)

Att hitta en kohage i all dimma är lycka!