Ett av mina ställen jag återkommer till med jämna mellanrum för att göra bilder.
Kyla är vackert! Älskade Norrland!

Ett av mina ställen jag återkommer till med jämna mellanrum för att göra bilder.
Kyla är vackert! Älskade Norrland!

Där vägen slutar och stranden möter havet ligger Munkviken.
Och i Munkviken mötte jag denna bedårande duo! Inte för att jag riktigt förstod vad de hade på havet att göra men dom hade säkert sina anledningar, precis som jag hade mina.
Det är exakt det jag gör just nu.







Två bilder, två olika motiv, fotograferade i skilda delar av landet men gjorda med samma teknik.


Du avgör själv om det är trassliga trådar eller vackra mönster…


Det är kanske inte så nödvändigt att jämt veta vart vägen slutar,
gör nog inte så mkt att ibland komma lite vilse heller…

Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär, och säga:
“Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid”
Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren
Allting blir precis som man förväntar sig
Du är ett glashus, och jag är en sten
Men det är du som försöker se igenom mig
Text: Lars Winnerbäck – Du hade tid (öppnas i Spotify)

Mot ljuset
Rädslan försvann
Mörkret tappade sin makt
Jag vet, jag är trygg

I know where, it revives
It play so dead
But I know
Where it goes wild
Just let it be, it`s still inside
Pretends it`s asleep
But I know
Where it`d break out
Just let it be
Don`t need to feel it now
Plays hide and seek
But I know it`s just the child
Text : Sophie Zelmani


Hmm… vi kan nog alla gissa vad denna lilla groda väntar på

Oj, vad jag var skitig då jag kom hem, värre än ett träsktroll! Tur att det inte är en skönhetstävling då bilder ska skapas
Ett par helt underbara timmar tillbringades bland massor av parningssugna grodor! Frånvaro av ljuset tvingade mig hem, men jag är redo igen imorgon, då ska det fångas grodor på bild!
Tror med bestämdhet att stövlarna får följa med, perfekt för sunkig myrmark, he he

