Jessica Lindgren Fotografier och ord

Känslan är inte riktigt klar och tydlig idag, inte bilderna heller;)

I väntan på ljuset gjorde jag lite abstrakta bilder, det är underbart att bara sätta sig rakt ned på marken, utmana sig själv och sitt egna bildseende att inte flytta på sig, utan befinna sig på samma plats i en timme eller två och skapa av det som är befintligt inom räckhåll. Sakta studera och använda sig av ögonen och de dem gör bäst. -Se!

Snart går vi ju in i påskveckan och vad passar bättre då än lite påskbilder!? Än har jag varken hunnit till varken kycklingar eller ägg utan fastnat vid fjädrarna, he he

Vi får väl se vart det lider om det blir några klassiska tolkningar av påsken detta år…

Ni är några som undrat vad jag fotograferat i förra inlägget. Det är rök. Lägenheten har varit förpestad i vaniljrökelse!

Det finns superfina guider på nätet som förklarar hur man går tillväga, tex den här eller denna, sen är det bara att ta in bilden i PS för att sätta sin personliga prägel på den:)

Det är längesedan jag fotade rök men så igår behövde jag komma ned lite i varv, i min värld finns det nämligen inget mer rogivande än att fota långsamt och stilla på ett och samma föremål. Lyssna på skön musik under tiden och bara känna lugnet…

Toner och nyanser, färger och mönster…

Lite dova färger i abstrakt utförande av hösten. Hade möjligheten funnits att ligga ute hela dagarna och tittat på alla färger genom linsen hade jag gjort det!

…är det bara lite färg och form som behövs för att jag ska fastna för en bild:)

Sömnen infinner sig inte riktigt såsom jag vill… snart kanske. Ett nytt försök ska göras, jag, fyrkanten och katten.

"Sanningen I Vitögat"
"En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen och aldrig vill hon se honom igen
För inte är sanningen vacker
Nej, snarare är han grotesk
Och inte är sanningen ljuvlig och ren
Nej, snarare bitter och besk
Så vände hon hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen, då lögnen viskar hennes namn

En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen och aldrig vill hon se honom igen

En dag såg hon sanningen i vitögat
Den dagen har hon glömt
En enda gång mötte hon sanningen, den gången har hon fördömt
För vem vill inte fördömma
Det som är hårt att ta
Sin sanning ville hon glömma
Så nu vet hon inte vem han var

Nej, vände hon hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen, då lögnen viskar hennes namn

En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen och aldrig vill hon se honom igen
Nej, nej
Aldrig vill hon se honom igen
Nej, nej, nej, nej , aldrig vill hon se honom igen"

                       Lisa Ekdahl

Lätta bubblor, tunga tankar… många funderingar, vänder och vrider… Tror inte att jag blir så mycket klokare, tiden får utvisa.

Jag vet inte varför men jag tycker verkligen om dessa gröna bilder! Kanske för enkelheten? Den otippad färg? Eller för att jag inser att jag verkligen ska följa mina impulser då det kommer till bildskapandet… Inte tänka så mycket…. Känna, Skapa, Njuta…